Äntligen tåg igen - ett låååångt kapitel

Klockan är ca 6:30. Huga vad segt det var att gå upp. Anders har bytt av mig i duschen och jag packar ryggsäcken med ett halvt öra på tv-programmet ”Good morning Brittain”. De berättar att en självmordsbombare sprängt sig själv och andra i bitar i södra Tyskland. En ung man från Syien har för några dagar sedan gått bärsärkagång med en yxa i ett tyskt tåg. För någon vecka sedan gick en 18-årig man in i ett köpcentra med en Glock och en väska fylld med ammunition. Han hade troligtvis varit inspirerad av Breivik och fokuserat på att skjuta ihjäl ungdomar av utländsk härkomst. Så tragiskt på så många sätt. Unga människor med psykisk ohälsa som inte får den hjälp de behöver. Unga människor med sinnena hjärntvättade till extrem fundamentalism för att andra svar på stora existentiella frågor inte varit tillräckliga eller för dåliga på att ta plats. Jag frågar mig hur jag bättre kan bidra till att detta meningslösa våld ska få ett stopp. För det är ju vi tillsammans som måste göra jobbet. Och vi behöver göra det bättre.

Vill inte dela in i vi och de andra!
Jag känner hur en oro börjar gnaga i mig. Vi reser genom ett Europa som på många sätt ät märkt av våld och stora mänskliga behov. Högervindar blåser, Människor behöver hitta ett tryggt hem. Barn behöver få leva med sina familjer. Behöver få gå i skolan. Behöver få leka utan rädsla för övergrepp och granatsplitter. Eller skruvat korrupta människosmugglare som bokstavligt talat går över lik för att få sina dollar. Så sjukt!

Jag vill inte vara rädd för människor. Men en oro, en rädsla, börjar krypa under mitt skinn. Om bara några få dagar ska vi åka genom Frankrike och Tyskland... Höjd beredskap från polis och militär. I Dover och Callais är väntetiderna för bilister att ta sig över färjan nu uppe i 15 timmar. Jag må säga att vi har tajmat det bra att åka med tåget i tunneln istället för att ta färjan som vi gjorde når vi åkte till England.
I Kongo visste vi vilket ansikte som förtrycket hade. Vi visste var de oroliga zonerna fanns och hur korrupt systemet var. Det fanns en sorts spelregler bland mutor och karbingevär. Hur ser spelreglerna ut hos psykiskt instabila eller hjärntvättade fundamentalister oavsett som det är islams fundamentalism eller fascistisk sådan? I Kongo hade vi ett skyddsnät. Hur ser vårt skyddsnät ut på resa genom ett spänt Tyskland? Jag vet vad jag ska göra när en scout huggit sig med en yxa i foten - men inte om någon börjar svinga den i en tågkupé... Det är alltid viktigt att se på varandra med tilltro om godheten inom den vi möter. Det tror jag fortfarande är en sanning att bygga ett liv på.

09:04
Äntligen! Vi åker tåg igen! Buss till Fort William och buss till Oban. Buss på Mull och däremellan färjor och båt. Och nu - äntligen tåg igen!
Vi har precis lämnat Oban bakom oss och är på väg mot Glasgow för att byta tåg till norra England och staden Lancaster. Landskapet böljar utanför fönstret Gröna kullar med vita får utspridda som små riskorn i det gröna gräset. Det märks att vi börjar lämna kusten. Bergen är inte lika höga längre och det växer mer och mer sly vid banvallen. Fortfarande vaktar dock några trygga jättar oss morgonresenärer nere i dalgångarna. Regnmoln ligger som flikiga mössor över topparna.
Rälsen har skarvar och genom de öppna vädringsfönstren (jag saknar verkligen dem i Sverige!) hör vi det rytmiska dunket. Daga-daga-DAM. Daga-daga-DAM. Jag har aldrig tänkt på hur likt tågdunket är ljudet av en kajun. Måste prova att låta tåg när vi är hemma igen. Det finns en kajun i kyrksalen jag kan spela på.
Vi åker väldigt nära rasbranterna nu. Det mesta täcks av gröna mattor av ormbunkar, gräs och små buskar. I kleven kan vi se smala , taniga björkar vingla sig upp längs med berget,
Ett vattenfall rinner i en smal ström ner för klippan
Träden ser ut som om det klätt sig

09:39
Anders försöker bryta sig in i en ”Dairy stix”. Det är en smal plastförpackning liknande dem som man kan få socker i, fast de är av papper. Den här är det mjölk i. När han häller mjölken i kaffet får han känslan av att mjölka en ko. Det finns något av spene över att pressa ur mjölken ur det mjuka ”plaströret”. Vi sitter på ett tåg som har en ambulerande kafévagn, så kallad ”trolley”. Kvinnan som kör den har ursnygga naglar målade i olika nyanser av blått. Verkligen gorgious!

Fågelperspektiv
Vi stannar kort i Dalmally eller Dail Mhàlidh som det heter på gaeliska. En lite station med en vacker, rund, mycket frodig blomsterrabatt på den ena perrongen. Mitt i rabatten står en fågel som ser ut som en korsning av en mås, en stork och en anka - målad i bjärta färger. Jag antar att smaken är som baken och korven den har två...

Smittande skratt
Det är ett trevligt mummel i vagnen. Just nu sprider sig ett skratt mellan sätena. Något roligt har hänt i ett av resesällskapen. Tänk vad skratt smittar. Vi blir fler och fler som drar på våra smilband. Solen skiner in genom fönstret. Det är gott att åka tåg.

Jag vill bo i öppna landskap
Det är många får och lamm på ängarna på båda sidor rälsen. Inga skockar utan två tre stycken utspridda över de enorma ytor som vi färdas genom. Jag undrar hur landskapet skulle se ut om inte fåren höll det öppet. Troligtvis skulle rhododendronsnåren och ormbunkarna långsamt ta över. Rhododendron växer här som lupiner växer hemma. Överallt. Skillnaden är väl att lupinerna inte blir tre meter höga buskiga snår... Jag förstår att skottarna tycker det är ett ogräs. Ungefär som fransmännen tycker att fikonträden är ogräs och skåningarna tycker att flädern är ett dito.

Mössor
Små stenbroar med romanska bågar för oss högre upp bland bergen. Vi kan se kanten på regnmolnen. De rör sig i slöjor längs med bergskammarna och bland granarna. Som en älvdans ur någon av John Bauers illustrerade sagor. Gräset är tjockt och växer i stora tuvor. Här och var små hus. Fler och fler vattenfall syns som vita streck i klevarna. De samlas i grunda floder med stenstränder i meandrar.

Växtmysterium
Det växer gott om lärkträd där vi har varit i Skottland. Och granar av olika slag. En del skimrar av blått och andra känns som de som vi ser till vardags hemma. Vi har också sett ett träd som nästan ser ut som en blandning av tall och suckulent. Grenar ut från en stam som tallar har - men istället för barr så är det tjocka taggiga blad. Får försöka klura ut vad det är... Vi såg en mindre variant växa i en rabatt i Fort William. Tog ett foto. Kan kanske bli hjälp i detektivarbetet.

10:52
Vi närmar oss sakta Glasgow. En timme kvar ungefär. Bergen är fortfarande våra Big Friendly Giants, för att lite vårdslöst citera filmen. Det är lite vemodigt att lämna Skottland. Våra ögon och själar vill dröja kvar bland toppar och loch's. Det blir en utmaning att behålla lugnet och friden som bergen andas, i vardagsvimlet hemma. Om en vecka har jag börjar jobba. Om två veckor gör Anders detsamma. Innan han börjar studera om ca en månad. Så spännande! Jag är så stolt! Han upphör aldrig att inspirera mig min älskade man!

Ohyggliga hyggen
Vi ser stora hyggen från tågfönstret, De är väldigt sönderkörda och skräpiga... Ingen rolig syn alls...

12:34
Det är farligt gott med fudge! Anders tycker att den smakar lite för mycket messmör. Undertecknad delar inte det problemet. Vilket är mycket trevligt naturligtvis. Vi idkar rättvisa. Han äter alla
Haribo gelégodisar och Bombay lins- och frösnacks. Mer fudge till Nina! Ser snyggt ut på en t-shirt också.

12:42
Glasgow, runt järnvägsstationen, är ett knippe stål och betong. Industrier, lagerlokaler, banvall med räls och spår i djupled. Med de grå och tunga regnmolnen som bakgrund känns det som vi stigit in i en dokumentärfilm om industrialism och socialismens kamp för drägligare liv och leverne. Det finns säkert fler ansikten på Glasgow. De hoppas vi få se en annan gång.
Stationshuset var vackert med sina stålbågar och intrikata stålbalklager. Under taket fanns det träbyggnader med bl a ett M&S Food, en fransk bistro och ett Costas. Vänthallen var en stor yta mellan affärerna. Som ett torg i den lilla järnvägsstaden, Sedan låg alla perronger - 1-15 bredvid varandra. Vi börjar bli vana vid att få visa biljetterna för att komma igenom spärrar ut på perrongen vi ska till. Ibland kontrolleras biljetten återigen på tåget. Ofta har vi fått visa biljett för att få lämna perrongen eller stationen. Det är som om biljetten inte enbart är ett färdbevis utan också ett vistelsebevis. Ett sorts tillfälligt uppehållstillstånd för tågresenärer.

13:00
Landsbygd igen. Slätter med trädridåer. Åkrar med ensilagebollar i svart plast. Fortfarande delas landskapet in i stora rutor med hjälp av gamla gråa stenmurar. Husen börjar få takskägg och tegeltak. Bergen börjar plana ut. Stora vida dalgångar med betesmarker. Den vi åker igenom nu är formligen täckt av får. Tusentals fär utspridda mil efter mil. Stora granplanteringar täcker sluttningarna på de höga kullarna. Ibland ser vi rektanglar av granar, tätt tätt växande tillsammans. Vindfångare? Stora gator med elledningar går som korridorer i landskapet.
Vi har verkligen lämnat det inre av högländerna bakom oss. Krögaren på Craignure Inn sa ”See ye!” till oss när vi gick förbi på väg till färjan i går. Så vill vi tänka. ”På återseende!” Så får vi hoppas. Om en timme är vi i norra England. Lancashire. På återseende Skottland!

13:32
Tillslut så upptäcker hon honom. Han har gömt sig inne i hörnet bakom en av stolarna och under bagagefacken. Flickan är kanske 6 år med rött krusigt hår. Pojken i tio-årsåldern med grå mössa.
Dags att byta. En äldre flicka i mitten av tonåren gömmer sig med den lilla flickan på samma ställe som pojken nyss gjorde. Den lilla flickan kan knappt bärga sig. Så spännande är det! Pojken låtsas först som om han inte ser dem, går förbi. Flickan med det röda håret håller båda händerna för munnen och hoppar där hon sitter. När han snabbt vänder sig om och kikar in under facket där våra ryggsäckar ligger så tjuter hon till och nästan kiknar av spänning och skratt. Hand i hand drar de varandra längs med gången bort till andra sidan av vagnen. Leken fortsätter. ”Oy, a'm comin'nåw!” Dialekten är bred och mitt otränade öra hänger inte med. Läckert låter det! Härligt med fniss och skratt i en annars tyst och välartad tågvagn. Hoppas de kommer tillbaka. Det är ett väldigt bra gömställe strax till höger och under vår ryggsäckar.

14:22
Jo, det är sant. Tåget stannar snart i Oxenholme. Vänort till Köttgotta i Sverige kanske?
Vi är alldeles i kanten av Lake distrikt. Också ett område av UK vi gärna besöker en annan gång.

Mitt i natten...
Det är bara för varmt! Inget av fönstren i rummet vi hyr går att öppna. Åtminstone inte på ett sätt vi förstår. Anders försökte klura ut hur det skulle kunna gå till - men fick ge upp. Så det är för varmt för att sova. Anders sover - men jag sitter uppe och nattugglar. Det finns ett gratis Wifi i rummet så jag passar på att fylla på med bilder och texter här i dagboken.

Äntligen en sovmorgon!
Vi tänker ta sovmorgon! Frukost ingår inte i rumspriset, och var dessutom endast en timme mellan 7:30 - 8:30 så vi skippar den, sover länge och köper något till tågresan istället. Resan imorgon (eller snarare sett senare idag) är inte så lång. Dryga tre timmar tar det till London Euston. Efter det tar vi en tunnelbana till St Pancrast station. Hotellet ligger ett stenkast därifrån och det är också från den stationen som Eurostar går. Nära och bra.

En stros på sta'n
Efter att vi checkat in på Crow hotel så gick vi en sväng på sta'n här i Lancaster. Centrum är större ön vi först fick bilden av. Som Trollhättan ungefär. Stadskärnan är känd för sin georgianska arkitektur. Vi kände igen den från där vi bodde i Edinburgh. 1700-talshus i flera våningar. Grå sten, Ibland pelare och ornament. En vacker stad med ganska mycket vimmel. För första gången på några veckor såg vi kvinnor i sjalar. Det märks att vi lämnat homogena Skottland och närmar oss multikulturstaden London.

Wow, vilken bokhandel!
Tänk dig hyllmeter på hyllmeter av böcker. Inte så ovanligt i en bokhandel. Men i just den här bokhandeln så ser det ut som ett bibliotek i ett slott, Mörkbruna hyllor med en vacker fris uppe mellan hyllan och taket, En vacker trappa upp till en balkong där mer hyllor finns. Små rum och nivåer där det finns stolar och fåtöljer. Tillsammans med böckerna säljs en del småsaker som kassar, muggar, leksaker, pappersvaror etc. ”En snabb titt in” resulterade i bokköp och en pratstund om ”En man som heter Ove” samt identitetsaspekten på SAAB tillsammans med bokhandlarna bakom kassadisken. Ddet var skyltfönstren som fångade Anders först. ”Kom och titta” ropade han till mig. Recensioner av böcker var skrivna på stora ark bredvid travar av boken ifråga. Direkt på insidan av skyltfönstren var det ritat och skrivet med vit penna. Så makalöst snyggt och infångande!

The Merchant
Mums filibabba! Lancashire hot pot! Tänk en stuvning på lamm och rotfrukter i en liten ugnsfast form. Några skivor potatis som ett lock och bakad i ugnen. Till detta serverades vinägerinlagd rödkål och ett bröd med en smörklick kryddad med vårlök. Båda valde denna rätt när vi slog oss ner under 1600-talsvalven , The Merchant restaurang. Mätta och nöjda strosade vi över gatan, runt ett hörne och tillbaks till rummet.

Verkligen mitt i natten!
Min älskling och räddare i nöden. Anders går resolut ur sängen och hittar sättet att säkert öppna fönstret. Morgontrafiken börjar långsamt göra sig påmind. Snart dags för mjölk- och tidningsbud. En sval vind letar sig in genom det immiga fönstret.
God natt! Nu sover vi gott i några timmar till!

Fler bilder o mer text kommer