Gatlyktorna gör fasaden lejongul på huset tvärs över gatan. Barerna och nattklubbarna i kvarteret börjar fyllas med folk. Jag hör sorlet av människor tillsammans med bilar, motorcyklar, och en och annan låt ur en bilstereo genom det öppna fönstret i vårt rum på Hotell Nebo. Eller Missionshotellet som det också heter. Den unge mannen i receptionen hade ett kors hängande runt halsen och ett öppet leende ansikte. Hotellet är inte vinstdrivande. Överskottet går till arbete med hemlösa i Köpenhamn. Vi var här för tio år sedan. Då bodde vi i Bjuv och firade 15-årig bröllopsdag med att åka till Köpenhamn över en natt.
Då luktade rummen rök och ytorna var slitna. En hel del är fortfarande nött, men mycket positivt har hänt på 10 år. Rökförbud och nya heltäckningsmattor. En lite vinterträdgård i restaurangdelen. En staty med en kinesisk man iförd stråhatt och ett ok med blommor. Lite kitsch är alltid rätt! Duschen är inklämd i hörnet mellan toalettstolen och handfatet. Inget för alltför storvuxna. Men vattnet sköljde av oss resdammet. Så skönt efter en lång dag!
Anders sover. Hans lugna andetag motar bort sorlet utanför. Jag kryper ner mellan hotellsatinen. Letar upp strömbrytaren på sänglampan. Natti natti!