Framme i Basel

Det är rejält varmt när vi går av tåget. Vi går av mitt i centrala delarna av Basel. Basel SBB.
Innan vi går till hotellet så ska platsbiljett till Carpentras imorgon lösas. Vi behöver meddela Ylva Dromard definitivt när vi kommer. Det är lugnt och ordning och reda inne på biljettkontoret. Effektivitet råder bakom de prydliga borden. Vi får tag i ett par biljetter för en bråkdel av vad de kostade på nätet när vi kollade i Mannheim. Fönsterplatser för båda. Perfekt! Dessutom är det bara två byten! Mulhouse Ville och Avignon TGV. Bytestiden är kort i Avignon men det gör ingenting. Vi ska försöka fixa platsbiljetterna till Callais och kanske biljetten hos Eurostar när vi åker hem igen

Hotell The Passage
Först gick vi förbi det. Men som det oftast är, när man går fel, finns det någonting där man är att se och upptäcka som man aldrig hade vetat om man gått rätt från börja. En vacker skolgård under lummiga träd. Ett hus byggt samman med en mur. Klotter om att staten ska bojkottas och att ”meat is murder”. På en vägg stod det ”habibi” och det passade ju bättre in på oss än anarkin kvarteret bredvid.
Hotellet är en designer-dröm. Vi känner oss lite mal placé där vi står med våra svettiga kläder och välpackade ryggsäckar. Vi får ”blippa” med rumsnyckeln (ett kort) inne i hissen för att kunna åka upp på 3:e våningen. Rummet är avskalat svalt i sin inredning. Sköna fotöljer, skandinaviska i sitt formspråk. En ”regn-dusch” att stå för evigt i och njuta av de mjuka dropparna. Exclusiva tvål- och schampooprodukter. Istället för den sedvanliga vattenkokaren står en kaffemaskin för ampuller. Te-drickare göre sig inte besvär. Inne i badrummet finns två knappar vid dörren. En går till ljuset. Den andra till en högtalare kopplad till TV:n. Vilket vi märker när Nina sätter på skärmen och Anders hoppar till av förvåning inne i badrummet då det strömmar ljud från en obestämd plats i rummet.
Sängen är lagom fast och vi kommer att dela ett stoooort täcke inatt. Kuddarna är däremot mindre än i Tyskland. När vi drar ut nyckelkortet ur hållaren på väggen för att lämna rummet åker en metalljalussi ner utanför fönstret så att solvärmen stängs utanför. Fiffigt. Som en modern automatiserad fönsterlucka.

Björnar i tyll, björnar i jaktkostym...
Det kurrar i våra magar när vi lämnat av vår packning och fräschat upp oss. De svettiga kläderna byts till shorts och kjol, linne och skjorta. Kånken packas med solglasögon, kartor och vi ger oss ut på jakt efter en restaurang som serverar traditionell Schweizisk mat. Vi hat fått tre förslag från en turistinformatör. Vi väljer en ”beerstuge” med dekorerade björnar längs med väggarna. Kyparen har svårt att förstå vår engelska och pratar heller inte franska. Men med fantasi och upprepningar så lyckas vi förstå och beställa något som liknar köttfärslimpa men smakar mer som fläskkorv. Detta serveras med kall potatissallad, inlagda gurkor och senap. Mums. Anders har en liten provsmakning av senap ur de tre Thomson-tuberna vi får till maten. Mums.
Kaffe och te på maten tar vi på ett kafé mitt emot rådhuset. Där köper vi också Basler läckerli som Anders har längtat att få smaka igen. Servitriserna går i vadkorta svarta klänningar med vita förkläden. Hade vi kisat bort allt modernt runt oss kunde vi vara flyttade tillbaks i tiden 100 år.

Gargoils och romber
Kyrkklockorna ringer som om de ringde till helg. Fem minuter klangfest! Fast idag är det måndag... Fast klockan är ju 18... Klangen malmen ger är varm. På avstånd hörs andra kyrkor göra gemensam sak. Som om de ville säga något viktigt till världen. Vi sitter sedan en stund utanför porten in till Zum Isaak, en restaurang på Münsterplatz som ligger ett stenkast från Rhenfloden och bron Mittlere Rheinbrücke. Det är ett lugnt torg. Vi kan höra gråsparvarna tjattra på avstånd. Här finns en springbrunn omgärdad av kastanjeträd. Och så har vi kyrkan. Två torn med balkonger högt uppe på höjden. Gargoils lutar sig ut i sina stumma skrin som varning om ondska kommer för nära. På fasaden finns både ett solur och st Göran (?) som dödar draken med sitt långa spjut. Det som drar våra blickar till sig är framförallt taket. Här från backen går det inte att avgöra om det är träspån eller glaserade takpannor. De ligger som fjällpanel men är målade i vitt, vinrött, orange och grönt och lagda i ett romb-mönster. Det ger en slående effekt mot den gammelrosa/ljusbruna stenen resten av kyrkan är byggd av.

I kvarteret bredvid
Det är ett stilla sorl bland borden omkring oss. Från de öppna fönstren hörs slammer av glas som ställs i ordning inne i restaurangen. Anders sitter och läser, smygätande lakrits. Jag tar in atmosfären och låter tankarna gå till dagen som varit, samtidigt som fingrarna letar sig fram på datatangenterna.
Vi var skönt trötta idag. Det var intensiva dagar i Mannheim och nu känns det skönt att ha en dag på tu man hand. Vi unnar oss ett långsamhetens lov. Bara några kvarter härifrån vimlar gatorna av folk. Vi märker inget av det där vi sitter.