Det regnar. Egentligen ska vi kunna se en skymt av Ben Nevis från vårt rumsfönster - men nu är berget insvept i ett mjölkvitt dis. Vi vilar på rummet. En av TV-kanalerna är en gaelik radiokanal och traditionell skotsk folkmusik strömmar ur högtalaren.
Inatt var det en rejäl åskstorm. Vi kände av åskan och såg den blånande fronten komma närmre redan igår kväll. Vid fyra-tiden i morse vaknade vi av att regnet slog mot fönstret - för att snabbt somna om igen. Det var vår värd som berättade hur det blixtrat i över två timmar under de tidiga morgontimmarna. Så gott att vi tog tågturen igår då det var så fint och soligt. Det hade varit svårt att riktigt kunnat sett vyerna genom slagregnsdimman, Snart går resan vidare till Mull och det känns skönt att ha en lugn dag att bara slappa på. Både Anders och jag har känt oss lite småförkylda de senaste dagarna - så ur den synvinkeln är det också bra att ta det lite lugnt.

15:05 herr och fru degklump
Japp. det är officiellt. Våra namn är ändrade till herr och fru degklump.
Dega är det vi har ägnat oss åt hela långa dagen. Sova, frukost, sova, sova, sova, kaffe, sova, kissa, sova, ljudbok, sova. Kanske går turen till något matställe om en timma eller två...eller tre. Eller så blir slutsatsen den att det funkar att bli mätt på resterna efter gårdagens mat- och snacksinköp. Tomater, morötter, mjölk, torkad mango, shortbread och Walkers salt&vinegar crisps. Ett klart avståndstagande från tallriksmodellen. Det är nog inte anständigt. Jag tror jag ska sova lite på saken...

Mat är allt bra ändå
Vid 18-tiden gick vi in till centrum för att få i oss lite mat. Det småduggade men var behagligt varmt i luften. Regnmolnen låg som flikiga mössor över bergstopparna. Jag önskar att jag hade en vattentät kamera.
Vi kollade menyerna på e olika matställena längs med huvudgatan i Fort Williams lilla centrum. Haggis stod på önskelistan. Det gäller ju att passa på nu när vi är i Skottland. Alltid roligt att jämföra olika versioner av en maträtt - precis som vi gjorde med Irish stew, när vi var i Dublin.
En av restaurangerna hade haggish på matsedeln, men där var alla borden reserverade. Istället hittade vi ett litet hak, som ett gatukök fast med plats att sitta inomhus. Haggishen där serverades med pommes frites och inte potatismos och rotmos. Men det hör ju också till upplevelsen av att äta i ett annat land. På deras meny stod också black pudding - och red pudding...och white pudding. Detta får vi kolla upp. Haggishen som kom in var tillredd i ett friterat skal och hette haggish-roll. Vi var rejält mätta när vi stoppat i oss det mesta på tallrikarna. Efter en kort sväng till Tescos för en påse Minstrels och ett paket Cadbury fingers (vi måste ju passa på!) strosade vi hem igen i duggregnet.