Det var segt att komma igång. Med ljus flödande in i rummet och ett mjukt och varmt täcke så förhalade vi att gå upp. Så skönt att ligga och dra sig. En riktig söndag-morgon-och-vi-är-lediga-känsla. Vår värdinna eller hennes dotter var inte hemma. Vi hade gjort upp via mejl på Air BnB's sida att nyckeln till lägenheten kunde släppas in igenom brevinkastet. Burken med Branston lämnades kvar i kylskåpet efter att Anders hade gjort matsäck av resten av brödet och påläggen. Flaskan med saft lämnade vi också kvar. Den hade en svag men märkbar smak av sötningsmedel.
Efter att ha lämnat ett tack-meddelande till vår värdinna, tog vi ryggsäckarna och gick ner för de trehundra år gamla trapporna och ut i ett regnigt Edinburgh. Istället för att ta tåget från Haymarket järnvägsstation gick vi istället ”the Royal mile” förbi slottsträdgårdarna direkt till centralstationen. Edinburgh har många ansikten, som alla städer har. Bara på ett dygn hade vi sett både slitna gator med förfallande hus, nybyggen, små kolonilotter på ödetomter, ståtliga murar och esplanader kring slottet och pittoreska gränder och gator med både antikvariat och strip-klubbar. Det vore roligt att återvända och upptäcka ännu mer av denna Skottlands huvudstad.

Lika och olika. Singapore - Sverige
Tåg är en utmärkt plats för möten med människor. Den här gången var det en familj från Singapore som också skulle till Inverness. Paret reste med sin 8 månader gamla son, som jag trodde var en flicka förts pga strassörhängena som han hade i sina öron. Skärpning med normkritiken Nina!
De var båda läkare bosatta i Singapore. Mannen var mycket intresserad av Sverige och hur vi motiveras att arbeta och utvecklas. Vårt samtal svepte genom skattesystem, skolväsenden, småbarnspedagogik, ateism mm. Timmarna mellan Edinburgh och Inverness försvann i ett huj. Vi glömde nästan att gå av tåget. Kommer vi någonsin till Singapore har vi en stående inbjudan och vi i vår tur välkomnade dem till Sverige. Mejl- och facebookadresser byttes och vi önskade varandra en skön resa vidare. De skulle vidare med bil en bit utanför Inverness. För oss gällde apostlahästarna och att hitta vägen till Iona guesthouse.

Inverness
Det gick snabbt att ta sig till Iona Guesthouse. Kartan visade oss rutten via små gator med stenhus och förvånansvärt många indiska restauranger. Överallt växte det små tuvor av gräs, maskrosor och andra blommor. Till och med uppe på ett kyrktorn stack det upp en grön kvast av sega rebeller. Snart stod vi vid floden Ness. Det gick tre broar över det grunda strömflödet. Den mellersta var en hängbro med plattor av asfalt att gå på. Det blev ibland oväntade tryck i stegen när andra gick över bron som då kom i svägning. Iona var inte det enda guest house på gatan. Alla hus var byggda i sten - men dörrarna skilde sig i färger och utsmyckningar. Knallröda, skogsgröna, knallgula. De lyste upp den annars lite slitna staden Inverness. Rummet på Iona Guesthouse var ombonat. Inte riktigt städat, men det gjorde inte så mycket. Jag ritade två hjärtan i dammet på fönsterbrädan - vi är ju ändå på en romantisk resa.

Bilder kommer....