På återseende Mull!

Sista dagen på Mull. Känns vemodigt! Vi har trivts fantastiskt bra här på ön! Den ger verkligen mersmak! Finns mycket mer att se och upptäcka. Vi har bara fått en provsmak av Mull. När vi går in i frukostrummet så ligger det en ”tea towel” på borden bredvid våra koppar. Den är vit med blått tryck på. En karta över Mull och med de platser vi varit på inritade. Jättefin.! Den är en gåva på vår 25-åriga bröllopsdag från Susan, vår värdinna. Jag blir så rörd att jag frågar om jag får ge henne en kram. Vi kramas och hon rodnar. Är nog inte så van vid kramiga gäster kanske.
Det är Kristina-dagen idag så jag passar på att skicka ett grattis-sms till min kära syster. Namnsdagstårtan får vänta tills båda är åter i Sverige. Hennes klimat är ett annat. De är hela familjen norr om Barcelona i några dagar till. Ska bli spännande att höra hur de haft det.

Klanfolk
På båten träffar vi två damer på väg tillbaka till fastlandet efter några dagar på Mull. De är del av ett sällskap som består av människor som på kortare eller längre håll hör till klanen McClein. På Mull, bara några kilometer från Craignure finns ett slott där den nuvarande Lorden i klanen bor. En del av slottet är museum. Varje år så samlas klanen och nu var dessa damer, varav den ena var ordförande sällskapet, där för att rekognoscera och planera eventet. Vi bad om tips var vi kunde stanna och sova en natt mellan Oban och London. De kom nästan ihop sig över hur de tänkte var det bästa förslaget. Anders var en snabb medlare och vågorna lade sig.

Oban
Oban är en stad som till storleken liknar Fort William men är av en helt annan karaktär. Medan Fort william kändes som en förstad till bergen. Ett ställe att proviantera eller ha sin hemmabas för arbete i turistnäringen, så är Oban en vimlande hamnstad. Mycket affärer och människor som rör sig på gatorna och kajerna. Trots att det är söndag är det mycket som är öppet. Det finns ingen bagagerum på Royal Hotel vid Argyle square. Rummet är inte färdigt än men portiern ska hålla öga på packningen. Det står redan en ryggsäck och väntar på sin ägare.
Det finns ingen bagagerum på Royal Hotel vid Argyle square. Rummet är inte färdigt än men portiern ska hålla öga på packningen. Det står redan en ryggsäck och väntar på sin ägare.
Vi går in i lite affärer för att köpa de sista presenterna hem. Tyvärr misslyckas Tesco-spaningen. Så det gäller att vi kommer ihåg att hitta en mataffär innan vi når London där priserna är högre. Lite Branston, Ovaltine, melass, och godis som inte finns hemma ska bunkras och kånkas de sista dygnen hem.
Vi behöver bli av med våra skotska sedlar också! De ska kunna gå att handla för i England - men ibland är handeln lite kinkig med att gå med på det, oavsett vad lagen säger.

Romerska bågar
På höjden, ovanför stadskärnan, ståtar ett stort monument. Vi kan inte avgöra om det är en ruin eller något byggt för att se äldre ut än det är. Stora valv och böjd i en cirkel. Som ett romerskt palats eller arena. Inne på Visitors Center letar vi förgäves efter en broschyr för att stilla vår nyfikenhet. Anders hittar en vykort med namnet på det vi söker och kan sedan söka vidare på Wikipedia. Jodå, det är ett monument - men blev tyvärr inte färdigbyggt. Ett vådligt bygge som skulle manifestera byggnadsherrens familj. Ett stort torn var planerat. Det skulle bl a innehålla fullstora statyer av honom och hans familj och förfäder. Tanken var också att det behövdes jobb för stenhuggarna i staden. Han hann tyvärr dö av hjärtinfarkt innan allt blev färdigt. Idag är det en trädgård innanför valven. Över 100 år har gått sedan första stenen lades. Det är ett mäktigt landmärke i Oban.

Mer text o fler bilder kommer