En lång skön dag i Basel

Svala fötter
På andra sidan bron fanns en strandpromenad med stentrappor ner till floden. Vi gick ner till vattenbrynet och satte oss med fötterna i det svala sköna flodvattnet. Strömmen gjorde att det rörde sig runt våra ben. Då och då såg vi simmare komma flytande förbi. Man kunde hyra ett flyttyg och driva med strömmen under bron och vidare bort. Vi trivs på land dock. Så skönt att sitta med solen gassande mor armarna och fötterna nere i det svala vattnet!

Första sommarkvällen
Det här känns som den första riktiga sommarkvällen för oss det här året. Klockan närmar sig åtta och vinden som smeker runt vårt bord är skönt ljummen. Kullerstenarna under våra fötter ger ifrån sig värmen de samlat under solen hela dagen. Te- och kaffekopparna är tomma, josglasen uppdruckna och glassen uppsmaskad. Det är dags att strosa vidare en sväng innan vi vänder tillbaka till hotell The Passage.

Ett träd på terassen
Den äldre delen av Basel är verkligen gammal- På husen står årtal som 1432, 1537, 1761. De är byggda i alla möjliga olika nivåer med tak och skorstenar som trotsar varje ordningsam stadsarkitekts perspektiv på stadsplanering. Vi älskar det! Ibland känns det som man helt enkelt (troligtvis allt annat än enkelt) byggt ett hus ovanpå ett annat. Eller byggt ut en mur med ett hus hängande på fasaden likt en bergsget- gärna med ett 100 år gammalt träd växande i en terrass på tredje våningen.

Det röda huset
Vi gick till Rådhuset. Det ligger bara några kvarter från vårt hotell. Det röda huset. Det stämde verkligen. Djup röd färg. Med tak som ett karamellhus i grönt, vinrött, orange och vitt - precis som kyrkan vid Münsterplatz fast utan romber. Här låg färgerna utslängda som organiserad konfetti över taken. Spiror glänsande av guld, figuriner, målningar. Det gick inte att se sig mätt. På innergården fanns äldre och yngre väggmålningar. De yngre fick oss att tänka på Carl Larssons nationalromantiska målningar. Springbrunnen under ett av valven vittnade om humor.

Money money money
Det är jättedyrt här i Basel!! Första indikationen på detta var när det var dags att betala de två vykorten på rådhuset, frimärken och ytterligare ett vykort med en man som räcker ut tungan. Vi kollade inte priset innan (”rookie-mistake!”) och notan landade på 10 schweizer franc. 89 svenska kronor!! Vi hade betalat 23 kronor per vykort! Mamma Mia!! Ett fika gick lätt på 100 kronor. Hotellet frågade om vi ville boka frukost. Den kostade isåfall 22 schweizer franc. Per person! Vi gjorde ingen bokning. Finns på stan, tänkte vi.