Morgon i Inverness
Vår värdinnas små hundar skäller på bakgården. Inte mycket. Små morrande gläfs som för att påminna världen och sparvarna i buskarna att det minsann finns någon som är på vakt.
Anders satte precis på varmvattenberedaren till duschen. En röd strömbrytare på utsidan av badrumsdörren. Vi har en liten hall mellan rummet och halvtrappan ner till övervåningen och trappan ner till gatuplan.
Jag satte precis på TV:n för att se om det är några nyheter. Kom rakt in i ett avsnintt av ”Heartbeat” eller ”Tillbaka till Aidensfield” som vi kallar den i Sverige. Teckentolkad. Längst ner i högra hörnet på rutan sitter en kvinna i en rosa jumper och teckentolkar allt som sägs. Det är spännande att se hennes ansiktsuttryck samtidigt som jag hör skådespelarnas röster.

9:24 Frukost
Nu har vi ätit frukost i den lilla salongen. Vi är två par som hyr här på Iona Guesthouse, Det andra paret är från Israel och är på väg till Paris. Wendy, vår värdinna rushade in för att reda lite i bokningar och prata med fibernätsinstallatören från BT. Han har varit i Inverness i en vecka och jobbat och åker tillbaks till Lancashire idag. Vi satt och pratade ett tag vid frukostborden. Han tyckte Skottland var vackert men längtade så efter sin fru. Vi önskade honom en skön och säker resa söderut igen.
Wendy var stressad. Förra veckan hade det varit översvämning i Inverness - och salongen vi satt i hade stått full med vatten. Sedan hade hennes 27-åriga son fått tandvärk. Den var så svår så han fick söka hjälp akut. Tanden drogs ut - men värken var kvar. De hade dragit fel tand. En rotfyllning senare mår han nu bättre. Allt som hänt hade gjort att Wendy inte läst bokningarna ordentligt, så vår beställda traditionella skotska frukost hade tappats bort i röran. Eller rättare sagt, den låg kvar i frysen. Men vi hinner få skotsk frukost på andra ställen så- hä' inge' sönn' om oss.

En spelstund innan packning
Anders sitter i sängen och övar på säckpipan. Hundarna skäller på nedervåningen. Det är kanske första gången det spelas säckpipa i Iona Guesthouse. Det låter bra. Säckpipan alltså.
Nu är det dags att packa ryggsäckarna igen och checka ut. Vi börjar få rutin på detta. Idag ska vi försöka posta vårt paket med muggar, hatt mm till Sverige också, så blir det lite mindre att bära på.
Det har börjat regna igen. Det får bli shorts och regnjacka. Det är ju ändå högsommar.

"See you!"
Vi vandrade tillbaka in till centrum. Det hade nästan slutat regna. Utcheckningen hade tagit en stund eftersom vi blev kvar, stående i hallen med våra ryggsäckar på, pratandes med en kvinna som arbetar för Wendy. Mannen från Lancashire kom också ner för trapporna och sällade sig till vårt glada lilla sällskap. Vi stod en bra stund och pratade om ditten och datten, skrattade och hade det riktigt roligt. Tillslut var vi så varma, med regnjackor och ryggsäckar, och kvinnan som var den av oss som inte skulle ut och resa långt behövde komma igång med städning, så vi fick säga ”See you!” till varandra och gå åt varsina håll.

Måndag
Det märktes att det var måndag förmiddag. Bilar och människor på väg genom staden. Vi hörde en del tyska, franska och ryska där vi gick så även om inte turistsäsongen var i full gång än så rörde det sig en del turister. Precis som vi. Vi gick först till busstationen för att kolla när buss till Fort William gick. Vi bestämde oss för att antingen ta en kl 12:15 eller en kl 14:45. Det är så skönt att inte behöva detaljplanera varje dag. Vi njuter verkligen av att kunna ta saker lite efterhand som det passar. Det känns så lyxigt. En del njuter av att ha sina semesterdagar schemalagda med aktiviteter som löser av varandra. Vi njuter av att, trots att vi är på resande fot, kunna bestämma mycket efterhand som det behövs eller dyker upp.

2 röda kartonger
Postkontoret i Inverness är ett riktigt postkontor. Inte en del av en spelbutik inhyst på en supermarket. Ett riktigt postkontor. Det gillar vi!
Vi botaniserade lite bland de olika kartongerna man kunde köpa. Prov-lade säckpipan (som nu skulle få resa åt ett annat håll än vi) i olika kartonger och bestämde oss för två hyfsat stora röda Royal Mail-lådor. Vi tänkte att vi nu, på andra hälften av vår resa, kunde skicka hem lite kläder som vi inte behöver längre. Det fanns ett mycket praktiskt bord där själva i-packande kunde ske.
Ryggsäckarna öppnades och våra souvenirer började stuvas ner tillsammans med byxor och blusar. På tulldeklarationen stod både godis, hatt, kex, kläder, tinwhistle, muggar, julprydnad, skor och tvål. Efteråt inser jag att lavendelpåsarna glömdes bort, men förhoppningsvis så gör det ingenting. Vi är så tacksamma att Anne och Stephen hämtar ut paketen åt oss. Jättesnällt!

Ekiperade
Efter paketen var postade, hade vi fortfarande gott om tid, så Anders passade på att hitta en friluftsjacka i en av friluftsaffärerna i staden. Stora reor pågick så det blev en fyndad snygg svart skaljacka med löstagbar fleecetröja som foder. Nina fyndade också ett par byxor. Fantastiska UK som har friluftsbyxor för kvinnor som är kortare och ”curvelichious”. Önskar Sverige kunde lära sig att göra likadant!

Ovant och gott
Innan bussen gick hanns en lunch med på busstationens kafé. Anders prövade en sausage-roll och Nina en bridie som är en sorts pirog med lammfärs i. Det är intressant att se vad som finns bland menyerna på ställen som motsvarar våra gatukök. Utöver det som vi valde så fanns det bl a små pajskal med höga kanter och stuvningar inuti.

Mer text och bilder kommer