Carpentras - Callais...och EM

Krrraaam
Det var segt att gå ur sängen! Efter frukost så körde Ylva och Fred oss till tågstationen i Carpentras. Först visste vi inte riktigt vilket tåg vi skulle gå upp på pga felskyltning - men Fred gick och frågade medan Ylva hjälpte oss att stämpla våra sittplatsbiljetter. Hon hade ”rätta knycken”!
Efter stora kramar så gick vi ombord och tåget började gå mot Avignon TGV och resans första byte.

Förmiddag på tåg
Fälten breder ut sig utanför tågfönstret. Vinstockar, nyskördade sädesfält, solrosor som vänder sitt ansikte mot solen. I fonden blånar de lövskogsklädda bergen. Vattenkanonerna är som fontäner som gör att vinstockarna glittrar i solstrålarna. Här och var sticker ett kyrktorn upp ur soldiset. När vi kör närmare så syns den lilla staden med hus som ligger i en tät klunga draperade över toppen av berget. Alltid med kyrkan i mitten. En urtavla som ett vakande öga över nejden.
Sedan har vi solrosfälten. De ser nästan broderade ut. Som sydda av finaste silketråd i gult och grönt och svart. ”Tournesol” - vänd mot solen. Temperaturen har redan stigit en bit över 30 grader i skuggan. Det blir en varm dag idag också.

Mistralen - förmildrande omständighet
Här och var dyker vindmöllor upp. Idag står de alldeles stilla. Som

smala skulpturer uppe på bergskammarna. När mistralen blåser kan jag tänka mig att de nästa lyfter av rotationen. Ylva beskrev mistralen som ”enerverande”. Jag läste i en bok för några år sedan att när det begicks brott under tiden för mistralen så sågs denna ”sibirienvind” som en förmildrande omständighet. Man ansåg att det fanns ett speciellt sorts vansinne kopplat till denne ”enerverande” besökare från norr.
Idag trycker värmen. Här inne i tåget är det varmt men inte olidligt. Jag ser franska kor ligga i skuggan under träd eller trycka sig mot de höga cypressväggarna för att komma undan solen så gott det går.

Förlåt - den varma fisken är slut
Alldeles nyss ursäktade sig rstaurangvagnen för att den varma fisken tagit slut(!). Några säten bort sitter en liten flicka och tittar på Frost. Jag hör nordmännen hugga loss isblocken och sjunga på franska.
Konduktören som tittar på våra biljetter är vänlig och lugn. Han tar tid på sig att småprata med oss som sitter här i vagnen. När han ser våra interrail-pass så frågar han på franska om vi tycker att landet är vackert. Det är lätt att svara ja på den frågan. Det är ett annat sorts tempo här än i svenska tågvagnar. Jag tycker det här sättet är bättre.

Slätter breder ut sig
Landskapet har förändrats den senaste timmen. Bergen och fälten har ersatts av stora slätter som bryts av av partier av skog. Jorden är ljust, ljust brun och går i ton med de stora sädesfälten som väntar på att bli skördade. Vi är en knapp timme från Paris där vi ska byta från Gare de Lyon till Gare Nord. Jag är så glad att vi har tre timmar på oss att hitta. Paris är en stor stad och det är över trettio år sedan jag var där senast... Om man bortser från när vi bytte flyg på Charles de Gaulle på väg till Irland

15.55
Nu lämnar vi Paris bakom oss. Anders tar en tupplur. Värmen tar musten ur oss! När vi hade förstått hur att hitta i tunnelbanan till Gare du Nord och kommit dit så gick vi ut på gatan utanför och satte oss i skuggan på ett litet matställe. Anders gick in och beställde varsin Croque Monsieur (vi är ju ändå i Paris och Frankrike) och eftersom de inte hade en stor flaska jos - så köpte han tre små. Varsitt perrier-glas med is, fullt med apelsinjos - det var fint det! Vinden blåste lite längs med gatan. Skönt. Precis där vi satt var mängder med stora breda motorcyklar parkerade. Det visade sig att det var motorcykeltaxi. En äldre kvinna fick hjälp upp på en av motorcyklarna. Hennes småblommiga resväska spändes fast på pakethållaren. Hon fick en hjälm på sig och så körde föraren iväg med henne ut i den täta paristrafiken.

Grön linje D, mot Creil
Vi skrattade i tunnelbanan. Lukten som mötte oss på väg ner i rulltrappan till perrongerna var så lik den i Stockholm. En lätt doft av urin och smuts, toppat med rengöringsmedel. Vi insåg också att vi var tacksamma för Stockholmstiden på det sättet att vi annars skulle känt oss bra bortkomna ner e i tunnelbanesystemet på Gare de Lyon. När vi först köpt biljetterna i en automat så fick vi gå igenom två spärrar. Innan den andra tvekade vi ett tag - för det kändes som om vi gick ur tunnelbanesystemet och var på väg ut på någon gata.
Det var en skön blandning av mäniskor med bakgrunder i familjer från olika delar av världen. Många från central- och norra Afrika. Vackra afrikanska tyger utsökt skurna till kaftaner och klänningar. Flätor på tvären och längden och en doft av sandelträ.

Rookie mistake - again
Jag har hört att mjölkchoklad är den nya oersättliga handkrämen! Om man sedan lätt smetar in den på datortangenterna så går datorn

dessutom mycket snabbare och kan lagra mer än fyrdubbelt så mycket i sitt minne. Mycket säkrare och billigare än att köpa ny programvara! Och ekologiskt! Köp inte Milka mjölkchoklad när det är 25 grader varm inomhus och savetterna är nedpackade i en väska som står mellan mina fötter. Den står tätt intill en annan kasse som inte är vår utan mannens framför mig. Just nu är det lite för trångt för att rota efter tvättlapparna. Jag försöker diskret slicka av fingertopparna. I motljuset ser man lätt vilka datortangenter jag använder mest.
Landskapet utanför är väldigt platt

Callais
Det regnar när vi kliver av tåget i Callais. Vi letar oss genom staden in mot centrum, nära vattnet. Ingenstans ser vi några spår efter alla flyktingar som vi blivit varnade för ska finnas där. Staden ser sliten ut där vi går. Det grå vädret hjälper heller inte till. Frågan är om den alltid sett sliten ut eller om tunnelbygget under kanalen gav Callais ett hårt slag som de ännu inte hämtat sig från.
Vi är snabbt framme vid Place d'Armes där hotellet ligger. Fasaden är mycket sliten, Bitar av den vitmålade betongen har lossnat under balkongerna och fönstren. Färgen flagnar. När vi kommer upp på rummet möts vi av en heltäckningsmatta med mer fläckar än en gepard. Ena sängbottnen är knäckt och badrummet är en manifestation i ljusbrunt porslin. Vi har ett badkar (jaaa!!) men ingen propp i det (neeeej!!), Handtaget är det största jag sett. Men läget är bra och priset är lågt. Vi ska bara vara här en natt så det spelar inte så stor roll.
Vi så trötta efter resan och värmen att vi somnade och sov någon timme. Först vid 20:40 gav vi oss ut för att hitta någonstans att äta. Då hade vi båda, utan att den andre visste om det legat och funderat om vi inte skulle strunta i att gå ut och istället äta upp en av påsarna Madeleinekakor som vi köpte i Avignon. Någonstans förstod båda två

att det inte var en särskilt bra idé.

Rödvinsinkokt tupp
Vi hittar en restaurang väldigt nära hotellet. Där inne märks inget av fotbollsfebern utanför. En mycket professionell kypare/hovmästare rekommenderar bla coq au vin och vi slår till. Ingen av oss har ätit det förut. Och ska man äta det för första gången så är det bra att göra det i Frankrike. Det var vällagat - fast inte någon ny favorit för oss.

22.36 finalspel i full gång
Utanför hotellrummet tutas det och kastas smällare. Det låter som självaste nyårsafton! Frankrike-supporters över allt i centrala Callais. Vi ser på EM-finalen i fotboll, Paris på tv-n. Matchen har pågått i 96:30 minuter. Vi hör både referatorn i tv-n samt publiken i Paris , samtidigt som de som ser på matchen via ”public viewing” längre ner på torget där vi bor.
Portugal gjorde precis mål! ”Nooooon!!!!!” skrek fansen på torget. Stämningen är hög - det fullkomligt kokar nere på gatuplan. Tre gånger har räddningstjänsten fått köra fram sin bil. Undrar hur stämningen i Callais blir imorgon om Portugal vinner ikväll..?
Portugal har precis vunnit EM i fotboll. Ute på gatan nedanför hörs buropen. Nu spelas Portugals nationalsång i högtalarna samtidigt som folk på gatan sjunger marseilliesen som protest. Det är så många smällare som fyras av på torget här utanför att vi får stänga balkongdörren och fönstret för att inte få in mer krutlukt än vi redan fått. På Rue de Royal går en man med en sorts rök-rör som sprutar ut grön rök. En av dem som faktiskt firar i natt.
Klubben med de stora högtalarna spelar en mix på ”Let it go” ur Frost, fast på franska. Det är en riktig partynatt här i centrala Callais. Jag antar att många tänker dränka sina sorger över den förlorade EM-vinsten.