Provence nästa

Vi åker genom norra delen av Frankrike. Schweiz blånande berg har försvunnit bakom oss och landskapet ändrar långsamt karaktär. Jorden har inte samma färg. Hus är byggda på andra sätt med andra material. Tänk att så mycket i världen både kan vara likt och olikt på samma gång. Det är klart - om man jämför ett västeuropeiskt hus med en mongolisk yurta så är det mindre likt, även om båda har ett tak och väggar.

Vi har nyss bytt tåg i Mulhouse Ville (som Nina envisas med att skriva med två ”L” och uttala på engelska) och är nu påväg till Avignon TGV. Vi har sittplatsbiljetter och det är skönt att ha en plats vi vet är vår. Här kan vi vara de 4 ½ timme som är kvar innan vi är framme. Läsa, skriva, njuta av utsikten från fönstret, äta vår medhavda matsäck.
Vi hittade en mataffär innanför en större kiosk. Det var efter att vi hade köpt vatten och jos i en annan kiosk... Vi är ”rookisar” på detta att hitta de bästa prisvärda ställena att handla på i Basel...
Matsäcken idag består av kryddiga schweiziska rökta korvar, La vache qui rit (det är ju ändå semester), vanliga Fair Trade bananer, Fair Trade minibananer (mmmumms), en croissant (stooor), två kringlor (salta) och en fiberrik (för Anders skull) brödbulle med formen av Musse Pigs huvud.
Vårt medhavda godis har snabbt delat upp sig i två läger. Lakrits och ”spicy ginger” hos Anders. Polkagrisar och torkad frukt hos Nina. Vatten hos Anders och iste hos Nina. Vi tycker det är en bra och rättvis uppdelning.

Frukost

Frukost åt vi på ett kafé mitt emot järnvägsstationen. Bakom glasdisken såg vi stora brickor med fyllda croissanter, gifflar, smörgåsar som såg ut som små bakelser med konstfärdigt upplagda pålägg. Det var svårt att välja. Kaffe och Sencha fick ackompanjera smakupplevelsen av inlagda grönskaker, ägg och bacon, skinka.

Non, pas encore
”Mon petite prince, je t'aime.” Trötta barn och varma mödrar sitter omkring oss i vagnen. Pojken bredvid sitter i sin mammas knä med huvudet på hennes jacka som ligger på bordet. Han försöker sova. Ibland blir nog syntettyget varmt under hans kind och öra. Då skjuver han bort byltet ett tag och lägger armarna på det något svalare bordet. Armar under huvudet. Armar hängande rakt ner. Armar åt ena eller andra sidan. Det är inte lätt att komma till ro ibland. ”Är vi framme snart” frågar pojken. ”Non, pas encore.”

Monsieur Filou
Anders har fått en ny vän. Den lilla trötta pojken har vaknat till liv och de har börjat prata. Anders visar hur han kan låta fram melodier med handflatan mot munnen, eller genom att snärta fingret mot skallbenet. Det slutar med att vi alla (utom barnens mamma) försöker att göra som Anders. Han går numer under namnet Monsieur Filou - Herr Filur (det ändrades från Monsieur Fou)

Äntligen har vi köpt biljetter
När vi kom till Avigninon TGV passade vi på att köpa platsbiljetter till resan till Callais samt biljetter när vi ska åka tågtunneln under kanalen på vägen hem. Det var skönt att få gjort detta så vi kunde låta den bollen landa innan vi kom fram till Carpentras.

En sjungande busschauför med humör
Tåget till Carpentras var inställt. Istället fanns en ersättningsbuss framkörd. Chauffören var en kvinna i boots och svallande rött hår. Hon sjöng och dansade i sätet på vägen mot Carpentras. Vid ett tillfälle - på en trång gata så tr4ängde sig en citroen CV2 lite olyckligt. Då stack vår chaufför ut huvudet genom sitt förarfönster och skrek rakt ner i den öppna sufletten på den lilla bilden nedanför att ”det där var ju ett oerhört moget betende”. Ja, hon var skön!
Ylva mötte oss på stationen! Så härligt det var att se henne igen! Så gott att få träffa henne och Fred några dagar utan att samtidigt rodda en hel festival samtidigt! Vi packade snabbt in våra ryggsäckar och väskor i bagaget på hennes bil och körde hem till casa Dromard

Maison Dromard
Huset är så vackert med en skön trädgård omkring och ett mullbärsträd att sitta under. Där finns mycket mosaik som Ylva lagt. Ovanför piscinen (poolen) svävar en leende mosaik-sol som glittrar i solen. Vi får sova i ett skönt rum där en klimatanläggning är installerad. Med en fjärrkontroll kan vi ändra gradtalet vi vill sova i. Vi väljer 25 grader varmt eftersom 23 grader känns för kallt... Den Provensalska värmen har redan förändrat det normativa om vad som är varmt eller svalt hos oss.
Anders har burit med ett kubbspel, som vi köpt på Granngården, i sin ryggsäck. Nu hade det äntligen nått sin destination. Vi ville ha med oss något svenskt till Ylva och Fred och hoppas de kommer att ha kul med detta vikingaspel.

Under mullbärsträdet
Vi satt och åt under mullbärsträdet när Fred kom hem på kvällen. Det var gott att se honom igen. Härliga människor som vi är tacksamma att kunna hälsa på!
Det var skönt att krypa ner mellan lakanet i svalkan på rummet och

somna efter en skön dag på resa.