De ligger som små öar bland fälten. Små byar. Ett gytter av hus med kyrktorn stickande upp mellan taken. En del spiror är så spetsiga att änglarna får akta sig när de flyger förbi. Världen blir lite som ett skådespel när man sitter timme efter timme och ser ut genom tågfönstret. Alldeles nyss såg vi en brandbilsutryckning. Tre röda lådor med hjul och blinkande blåljus. En stum tablå av minifordon som hämtade ur Edwins Bartons leksakslåda. Hoppas inga människor är drabbade...

App-app-appar
Anders klurar bland hemsidor. Letar och hittar tidtabeller och kontinuerliga uppdateringar om hur många minuter vårt tåg är försenat och vilka sträckor lokföraren kört in tid alternativt förlorat tid på. Vi kommer vara sena till Mannheim. Stackars Åsa och Kaj som får så sena gäster.
Vi ser ett mönster om tågresor. Det kommer att bli förseningar och det kommer att ta tid för oss att hitta på tågstationer. Vi kan inte räkna med att hinna när bytestiden är 10-15 minuter. Så strategin är att tänka i mindre sträckor. Vi vill fortsätta vårt lunkande. Långsamhetens lov ska bli vårt.

Järnskogar
Det är så mycket med tågteknik vi inte vet något om. Underliga vagnar med utbyggen som hämtade ur en steam-punk-roman. Stag och vajrar i intrikata spel och system. Motvikter och medvikter omgärdade av ståltorn eller som nu; en kilometer betongvägg med gjutna blomlådor fyllda av gröna växter. Bangårdar är som järnskogar där fantasin är bränslet och äventyret lurar bakom nästa solkurva.