Stressig stad & över till sydön

Dag 9
Måndag 9/3
Slut på sovmornar, dags att gå upp tidigt igen för att checka ut och åka vidare söderut. Denna gång till den sydligaste staden på nordön, Wellington. Bilturen dit tog över 4h och vägarna var inte lika vackra som de var högre upp på nordön, så det var en ganska långtråkig sträcka att åka. Vi stannade på en rastplats längst vägen för att äta lite mat vi hade med oss, men innan vi fick äta var vi ”tvungna” att mata en tupp som väntade på att få sin lunch. Vi åker runt med en frysväska där vi har kylvaror i och en kartong med torrvaror eftersom vi alltid äter egen frukost. Kylvarorna lägger vi på hotellen/motellen i kylskåp som hittills alltid funnits på rummen... En liten inflikning bara, men därför hade vi iaf med oss bröd i bilen som vi matade tuppen (och andra fåglar) med, så att vi skulle få ro att äta själva. Efter den lilla lunchen forsatte vi hela vägen till Wellington, då det inte fanns så mycket annat att göra längst vägen den sträckan.

Wellington som stad var större än vad vi trodde och det var stressigt att köra i trafiken, dock hade vi vår kompis GPSen med oss så att vi hittade till hotellet ändå. Sedan fanns det givetvis ingen parkering i parkeringsgaraget på hotellet så vi fick lov att stå på gatan den natten och komma ihåg att flytta den innan kl 8.00 nästa morgon. Väl incheckade på hotellet gav vi oss ut på stan och kollade runt. Folket här hade väldigt olika stilar, tänk er alla utmärkande klädstilar på ett och samma ställe, blandat med en och annan ”kostymnisse”. Det var nästan vi som var de utmärkande i den staden med vår ”normala klädstil”.Vi stannade på ett ställe där man kunde få hemmagjorda hamburgare som de gjorde i en stor husvagn med en lucka där man kunde beställa. Kvällsolen lyste på himlen och uteserveringen spelade reagiemusik. Dock var vi tvungna att betala med kontanter (annars brukar vi köpa det mesta på kortet,) men vi tog ut ca 1000 svenska kronor så att vi hade lite extra. Efter vi ätit gick vi vidare och kollade runt i hamnen. Det var när vi kom hem till hotellrummet som paniken kom. Jag hade lagt pengarna i mina tajta jensfickor och tänkte att de skulle kunna ligga säkert där. Eftersom vi inte hade planerat att ta ut pengar hade vi inte med vår ”penningapung”. Men nu låg inte pengarna kvar där!!!! Förmodligen hade jag tappat dem någonstans på vägen ifall inte någon var riktigt skicklig på att stjäla eftersom ingen gick nära mig. Så efter en LÅNG dag, med lång och stressig bilkörning, stressigt hotell, bil som inte får plats i garaget, konstigt folk och borttappade pengar gick vi och la oss och hoppades på en bättre morgondag.

Dag 10
Tisdag 10/3
Denna dag blev bättre. På förmiddagen hade vi bokat in oss på en guidad tur på Weta Cave där de bland annat tillverkar rekvesita till filmer. (De har gjort massa grejor till sagan om ringen.) Först fick man kolla runt själv och fotografera sedan visade en guide lite mer hur de arbetade där och avslutningsvis fick vi se en film som visade historien bakom Weta cave och utvecklingen som hänt sedan de startade.

När vi kom tillbaka till stan bestämde vi oss för att åka Wellingtons kända ”cablecar” upp till toppen av Wellington. Där uppe var det ett helt annat lugn än nere i stadskärnan och man hade utsikt över hela staden. Vi promenerade en liten sträcka, tog en snabbbtitt på ”cablecarmuséet” de hade där samt tog oss en fika innan vi åkte tillbaka ner.

Denna dag var väldigt varm så på väg tillbaka till hotellet gick vi förbi ett ställe där de reade ut sushi eftersom det hade vart så varm denna dag. Vi köpte på oss massa olika sushi från två ställen och åt sedan de som kvällsmat nere vid hamnen. Det märks att det är höst nu på Nya Zeeland i och med att kvällarna (och även mornarna) är väldigt kyliga så jag drog filten omkring mig när vi satt och åt och efter vi ätit upp var vi tvungna att gå tillbaka och värma oss på hotellrummet.

Dag 11
Onsdag 11/3
Dax att åka över till sydön. Efter utjeckningen vid 10.00 åkte vi direkt till hamnen för att vänta på färjan som skulle gå runt lunchtid (kommer inte ihåg exakta tiden.) Det var tur att vi åkte i god tid för först råkade vi åka till fel färjeterminal, men upptäckte det direkt och

åkte till den rätta som låg några hundra meter därifrån bara. När vi checkat in och ställt vår bil i färjekön kunde vi gå ifrån och äta innan det var dax att bege sig. Wellington blev viss ”sushistaden” för oss, för även där fanns det billig sushi att köpa.

Väl på färjan satte vi oss på ett ställe där de hade tv-skärmar där de visade filmer. Så tiden på färjan bestod av filmtittande, fotograferande ute på däck samt lite sömn för min del. Tiden över var ca 4 timmar. Allt gick förövrigt väldigt smidigt. Färjan anlände till Pictons hamn. Vi stannade och åt lite i den lilla staden innan vi åkte vidare till vårt mål som var Nelson.

Som vanligt när man kör bil på Nya Zeeland så tar även relativt korta sträckor väldigt lång tid att köra, så vi anlände på vandrarhemmet i Nelson strax innan kl. 21.00. Receptionen var då stängd, men de hade hängt ut ett kuvert till oss med vår rumsnyckel samt lite information.

Dag 12
Torsdag 12/3
För en gång skull tog vi sovmorgon denna morgon. Sååå skönt när man annars ställer klockan på runt 7-8 på mornarna. Vi hade bara tänkt att ta dagen som den kommer, kanske gå runt lite i staden och kolla eftersom de senaste dagarna hade inneburit mycket bilkörning och i allmänt vart lite stressiga.

Det vi visste att vi ville göra när vi bodde här var att åka till ”Abel Tasmans nationalpark” som låg ca 2 timmars bilkörning från Nelson. Detta hade vi tänkt att vi skulle göra nästa dag, men när vi vaknade upp denna torsdagsmorgon sken solen varm redan på förmiddagen så vi bestämde oss för att fånga dagen och åka till Abel Tasman redan idag. Bilresan dit var som vanligt på ”kringelikrokvägar” runt berg och över kullar. Väl framme bestämde vi oss för att promenera en sträcka som kallades ”coast walk”. (En känd vandringsled längst kusten.) Vandringen var mycket fin och speciellt vattnet i havet. Efter ca en halvtimmes promenad gick vi ner till en av de många sandstränderna i den gigantiska nationalparken och badade. Vattnet var ganska kallt men efter att ha vandrat i solsken var det väldigt skönt. Efter badturen och även lite kakätande medan vi soltorkade fortsatte vi vandringen. Vi vandrade tills vi kom fram till en annan större och finare strand. Den följde vi sedan så långt det gick tillbaka. Innan vi gick upp i spåret igen stannade vi även där och solade lite. På den stranden var vi helt ensamma! De enda ljuden som hördes var en söt fågelfamilj som orädda för oss gick omkring oss och pickade i sanden, samt båtarna som trafikerade utanför på havet. Man kunde åka vattentaxi till den finare delen av nationalparken, även hyra kajak. Dock var detta väldigt dyrt och vi tyckte att vandringen och stränderna vi såg var vackra nog (och gratis :P). Efter en stunds avslappning där fortsatte vi vandringen tillbaka hela vägen.

Nöjda över den fina dagen åkte vi hem till vandrarhemmet igen. Denna dag hade vi handlat mat i mataffären och skulle laga oss egen mat då vi hade ett gemensamt kök på det förövrigt väldigt mysiga vandrarhemmet. Jerker tyckte det var riktigt kul att få ställa sig i ett kök igen och få laga egen mat efter att ha ätit ute nästan varje dag sedan vi kom fram till Nya Zeeland. Resultatet blev spagetti och en god köttgryta. Maten blev det rester över som vi tog med oss i matlådor och kunde äta av även dagarna efter, då vi skulle stanna på två andra vandrarhem längst vägen på vår resa ner mot Quenstown. Men detta får ni läsa om i nästa inlägg!
/Kramar Jerker och Linda (Skrivet av Linda)