Ubud 9/4-12/4
Eftersom dag för dagtrenden redan är bruten känner vi att det är lättast att sammanfatta Baliresan utifrån de platser vi vart på. Resan började alltså i Ubud. Dagen började dock med panik på flygplatsen i Sydney då det visade sig vid incheckningen att vi bokat en natt för mycket i Vietnam än vad våra visums tillät. Tydligen var det kortare visumtid om man reste in från andra länder än vad det hade vart om vi enbart reste från Sverige. Kvinnan vid incheckningen ville först inte checka in oss på flyget till Bali om vi inte ringde Kilroy och bokade om utresedatumet från Vietnam direkt. Detta var dock omöjligt eftersom det då var natt i Sverige. Efter lite prat med dem vid incheckningen och lite tårar från min sida fick vi ändå checka in på planet till Bali. Dels såg de på flygpappret att vi skulle flyga ut från alla länder och om vi kontaktade Kilroy och ordnade upp allt innan vi lämnade Bali var det ingen fara.

Vi kom iaf med planet och landade på Bali i tid. På flygplatsen väntade vi länge på transfern som skulle ta oss till hotellet. Det slutade med att vi fick ta en taxi eftersom de inte dök upp någon, trots att vi hade mailat med hotellet senast en dag tidigare och de på flygplatsen ropat ut i högtalarna om att vi väntade på transfer. Vi kom iaf tillslut fram till hotellet på kvällen, helt utmattade efter en lång resedag.

Hotellet visade sig vara ett litet mysigt hotell med endast ett fåtal rum. Jerker räknade en dag att det enbart bodde 14 personer där. Poolen som var en ”infinitypool” och vette ut mot vackra risfält var oftast tom och vi kunde ligga där själva. Frukosten fick man utanför rummet på den lilla verandan så fort man satte sig där på morgonen. Teet var redan framdukat i en termos på bordet. Sedan fick man en skål med skivad färsk frukt..supergod! Och lite olika smörgåsar med stekt ägg eller omelett. En dag fick vi bananpankaka också.

Vad gjorde vi mer då i Ubud, än att äta frukost och hänga vid poolen? Första dagen promenerade vi till ”Sacred Monkey Forest” som låg relativt nära hotellet. Besöket kostade oss enbart 20kr/person. Jerker blev helt kär i stället och var nästan på väg att flytta in där och bli en av aporna efter besöket. ;) Det var som en vanlig park men i parken bodde aporna. De fick gå runt där som de ville och var inte inhägnade, vilket gjorde att några av aporna ibland hoppade ut på gatorna. Men i parken hade de allt de behövde och fick mat så de flesta var där inne iaf. I parken jobbade det också parkskötare, men det var helt och hållet apornas park. Man fick fotografera hur mycket man ville men allt var på apornas villkor. Man fick själv inte gå fram till aporna och klappa utan ville aporna komma fram till människorna gjorde de det. Först var jag lite rädd när vi gick där att en apa skulle hoppa upp på mig när jag inte var beredd så vi fotograferade mest. Aporna var väldigt intresserade av Jerkers blå skor och blå väska samt kamerautrustningen. Så när han satt ner kom det fram nyfikna apor till honom och kände på utrustningen och på honom. Vissa hoppade upp på axlarna och pillade i håret och på öronen. Efter ett tag blev jag också lite modigare och satte mig så att aporna kom fram till mig också. Ville man inte att de skulle vara hos en var det bara att resa sig försiktigt och gå därifrån.

En riktigt häftig upplevelse var detta och så genuint, eftersom det var faktiskt aporna som bodde där och vi som hälsade på. I Thailand tex har vi sett apor som sitter i burar för att glädja turister med en show där de är kedjade eller bli fotograferade tillsammans med människor som sedan betalar för fotot och detta var inget sådant alls, så det kändes skönt för samvetet också.

En dag åkte vi också till ”Tegalalangs risfält”. Till vår besvikelse var detta en riktig turistfälla. Från gatan eller från terasserna till de små turistshopparna kunde man ta foton över fältet, vilket var mäktigt att se, men ville man gå ner till dem var man tvungen att betala... Ganska mycket pengar dessutom, så vi nöjde oss med att ta foton från gatan. Men mer än så var det inte. För att inte åka hem direkt sedan stannade vi vid ett café där de sålde världens dyraste kaffe, ”Copi Luwak”. Dock var det inte dyrt här på Bali eftersom det tillverkas här bland annat. Kopi är indonesiska för kaffe och Luwak är det lokala namnet på mårddjuret som processat kaffebönorna och därigenom skapat världens dyraste kaffe. Kaffebönorna har blivit uppätna och passerat genom matsmältningen hos djuret utan att bli krossade. Sedan tvättas bönorna innan de rostas som vanligt. Enzymerna under matsmältningsprocessen ger kaffet en mindre besk och mildare smak.(Baliguiden.nu).

Så det blev helt enkelt att prova detta tillsammans friterade bananer med glass. Kaffet var riktigt gott och gick att drickas utan mjölk som jag annars alltid måste ha i kaffet. Men i och med den milda smaken och framförallt saknaden av beskheten som annars finns i kaffe var det riktigt gott. Till och med Jerker som inte dricker kaffe vanligtvis smakade en liten smutt och tyckte att det var helt ok.

Sedan har vi unnat oss helkroppsmassage, fiskspa och god mat med allt vad de kan innebära, eftersom allt är väldigt billigt på Bali jämfört med de andra länderna vi har besökt innan på vår resa.
Shoppat har vi gjort litegrann på Ubuds marknad och runt omkring i den lilla staden. Vi blev också "bundisar" med en av de som arbetade på hotellet. Det var en liten söt ”gubbe” som alltid med ett leende på läpparna frågade oss vad vi skulle göra och gärna småpratade med oss på hans lite knaggliga engelska och med en nästan viskande röst. En dag skulle Jerker gå och köpa pizza till oss och jag hade tänkt ligga och sola lite vid poolen. Innan jag han lägga mig i solstolen kom han fram och började prata med mig. Det slutade med att jag och han hade ”gymnastik” med olika knasiga gymnastiska övningar och så vidare ute på gården. Han tyckte nog synd om mig som blev lämnad ensam och ville hålla mig sällskap helt enkelt. Kul och knasigt var det iaf. Innan vi lämnade hotellet fick vi båda varsin kram av honom och vi tog en bild på en av våra övningar. ;) Vissa människor man möter när man är på resande fot sätter mer avtryck än andra, denna gubbe var en av dem.

Ubud var en mysig stad där människorna vi mötte var lugna och glada, men det räckte gott med 3 dagar för att hinna med allt om man inte ska gå på någon yogakurs. Ubud är nämligen yogakulturens mecka. Vi provade dock inte på det på vår resa.

/Kramar Jerker och Linda (skrivet av Linda)