Kambodja-Phnom Phen 6/5-8/5
Efter Hanoi flög vi tillbaka till Ho Chi Minh City för att bara byta terminal på flygplatsen till ”international” och flyga vidare till Kambodja och huvudstaden Phnom Phen.
Kambodja var lite av en joker på denna resa då vi inte visste så mycket om landet och vår kontaktperson på kilroy sa bara att där får ni klara er själva. Så klart att vi var spända på vad som väntade, var det fattigdom och tiggeri i varje gatuhörn och massa kriminella eller var det som Thailand? Det var inget av dem, Kambodja och Phnom Phen var en stor stad men med en väldigt liten stadskärna. Där vi bodde var det ungefär 3 gator som bestod av resaturanger och lite shopping, jämfört med tiotalet gator i andra städer. Ville man ha lite mer folk och rörelse så var det bara att knalla ner till ”Riverside” för mer restauranger men inte speciellt mycket shopping. Riverside var fortfarande ett oförstört ställe för att vara Asien. Visst här fanns massa konstiga barer och tveksamt folk men inte lika mycket som i Thailand. Men misstänker att om 10 år så ser det annorlunda ut. Vi vart erbjudna både det ena och det andra i form av böcker med fasttejpade påsar med droger och förfrågningar från tuk-tuk förare men vara bara att säga nej och fortsätta att gå. Det var inte speciellt många tiggare eller barn som sålde saker heller så man fick gå relativt ostört vilket var skönt. De har väldigt många fina tempel och andra monument i Phnom Phen och det är väldigt fint i centrum. Folket var trevliga och glada.

Eftersom vi bara hade en hel dag så valde vi att åka med privat chaufför till två av Kambodjas tyngsta och mest tragiska ställen. För er som inte är så insatta (Linda var inte heller jätteinsatt i detta innan vi åkte dit) så fanns det en snubbe som hette Pol Pot som tog makten strax efter att Vietnamkriget hade tagit slut i grannlandet. Han lovade guld och gröna skogar men på 48 timmar efter intåget till Phnom Phen så hade han tömt staden på dess invånare och upplöst all infrastruktur, stängde ner sjukhus, polis, nöjen, mataffärer mm. Det fick inte längre finnas familjer, syskon, föräldrar, fruar, makar, barn utan allt vart totalt upplöst. Röda Khmernas syfte var att skapa ett bondesamhälle kallat Kampuchea. Alla högutbildade blev straffade extra hårt och fick minst mat och folk blev sända till att arbeta dag och natt, de blev även sända till fängelser och avrättades utan att ha gjort något.

I Phnom Phen fanns ett fängelse som hette S21 eller Tuol Sleng. Det var en gammal skola som Khmererna tog över och gjorde om till tortyrfängelse. Där hade vi en guide som när hon var 14 år fick jobba på fälten och se sina föräldrar mördas. Hon visade runt på fängelset och berättade allt fruktansvärt som hänt där. Det vi fick se var hemskt och sorgligt och istället för att jag berättar allt här så får ni läsa om det på nätet, sök på S-21 och Toul Sleng. Vi fick även träffa en av 7 som överlevde tortyren. Jag Jerker köpte en bok som han skrivit och vi fick ta kort tillsammans med honom. Han var alltså en av 7 som överlevde av de 20.000+ som torterades och dog där. Allt för att han kunde reparera saker. Det var ett starkt möte och man vart väldigt ödmjuk i det mötet även om det ej sas mer än tack.

Innan detta hade vi varit vid the Killingfield, ett av flera hundra dödsfält där fångar kördes till för att avrättas på de mest brutala sätt. Detta fält är ett monument för alla fält som fanns och ett museum för att vi aldrig ska glömma vad som hänt. Vi fick varsin bandspelare med lurar så man kunde gå i sin egen takt och sina tankar medan man lyssnade på vad allt var för nått. Här dog tusen och åter tusentals människor för att de hade råkat äta bananer eller bara varit människor. Marken vi gick på var fortfarande full med benrester och klädrester, massgravar markeras av staket och på ett ställe fanns ett träd bredvid en massgrav där de slog ihjäl barn emot och sedan slängde i massgraven. Detta var ett starkt och mentalt utmattande ställe att vara på. Man åker hit för att ta del av landet historia, visa sin respekt och hela stället är förvaltat med stor respekt av de som sköter det och man blir skrämd av hur människor kan vara mot varandra.

De har även gjort ett sjutton våningar högt monument innehållande benrester och skallar från över 20000 människor för att hedra de miljoner människor som dog mellan 1975-79. Vill ni veta mer om detta så sök på Killingfields Cambodia eller dödens fält Kambodja.

Åker ni nån gång till Phom Phen så åkt till dessa ställen. Här finns inte mycket shopping ännu men en rik historia, många tempel och en vacker stadskärna och ett väldigt trevligt folk för att vara i en storstad. /Kramar Jerker och Linda (Skrivet av Jerker)