vår bild av Kambodja efter denna resa - Ett land på uppgång

Vår bild av Kambodja efter denna resa -
Ett land på uppgång
Kambodja är definitivt ett land på uppgång. Eftersom det inte var så länge sedan i historian som folkmorden och alla hemskheter tog slut har Kambodjanerna fått bygga upp samhället efter det, och på många ställen går det fort. I alla städet vi har vart i har det vart byggprojekt på gång och många vägar och flygplatser osv är relativt nya. I Pnom Phen såg vi många vita ”businessmen” som satt på restauranger osv, som vi antar hjälper kambodjanerna att dra igång företag osv. I städerna fanns också många skolor och vi såg barn och ungdomar i skoluniformer, så framtidens Kambodja är helt klart på väg att bli mer och mer moderniserat.

Många i Kambodja har också förstått vikten av att kunna engelska, iaf i städerna. Så i städerna var det väldigt lätt att kommunicera med de kambodjaner som på något sett var i kontakt med turister och de flesta var väldigt trevliga.

Många i Kambodja är dock väldigt fattiga så vi har sett många ”kåkstäder” och fattiga samhällen på resan.Turismen i Kambodja är bra för den ekonomiska tillväxten men också dåligt då många vill tjäna pengar på fel sätt. Fler och fler stora hotell börjar lägga beslag på marken och med detta ökar även baksidan av turismen så man får verkligen tänka på vad man gör och vad man lägger pengar på. Det värsta med Kambodja är helt klart alla tiggare och gatuförsäljare som givetvis befinner sig där turisterna befinner sig. Dessvärre är också många av dem barn eftersom föräldrarna inte låter de gå i skolan för att de tjänar bättre på att tigga och sälja saker. Barn som verkligen inte får någon framtid mer än att fortsätta tigga. Pengarna går givetvis inte heller till barnen själva. Både på hemsidor om Kambodja och även på skyltar inne på vissa restauranger och hotell står det att man inte ska ge barnen pengar. Det hindrar bara barnen från att få gå i skolan för att tiggeriet eller försäljningen av vykort eller små magneter osv lönar sig bättre. Hemskt är det att se och svårt att vara så känslokall mot dem och bara säga ”nej” när de kommer fram och ber med sin ”bebisröst”. Både Jag och Jerker körde den taktiken att inte titta på dem så att man fick ögonkontakt. Som tur är såg vi inte alls så mycket som vi trodde, är väl säsong på sådant också. Mest var det i Ankor och i Siem Rieps stad.

Överhuvudtaget bidrar turismen till att kambodjanerna försöker tjäna pengar på fel sätt. I Phnom Phen såg vi vita män gå med unga kambodjanska kvinnor. Drogförsäljningen sker väldigt öppet och speciellt i Sihanoukville. På internet har vi också läst mardrömshistorier om föräldrar som skickar sina barn till barnhem över dagarna fast barnen som sagt har föräldrar. Detta eftersom föräldrarna tjänar lite pengar och barnhemmen kan visas som utflyktsmål för turisterna. (Vet dock inte hur vanligt detta är.) I Ankor läste vi att det kunde hända att tuk tukchafförer lurar turister till en ”lokal ö” som bara är iscensatt och de får äta på dyra restauranger och ibland även betala för att komma iland igen. (Därav bestämde vi att vi tog taxi ordnat från hotellet när vi skulle dit). Detta händer givetvis inte alla, men det finns en och annan mardrömshistoria om turistaktiviteter här i Kambodja så det gäller att vara pålästa! (Vilket vi givetvis var och då också slapp se). Som tur är har de börjat satsa på ekoturism och stramat åt vad som är tillåtet för hotell att bygga och inte bygga. Så förhoppningsvis så kommer detta land att få en ljus framtid ändå.

Trots detta tycker vi båda att det har vart nyttigt att se ett mindre välutvecklat land också och historian här med massmorden är otroligt berörande. Så besöken i Phnom Phen och även Ankor är värt ett besök här om man är i närheten. Skärgården utanför Sihanoukville är säkert också värt ett besök eftersom det fortfarande är så orört som det är. Tyvärr hann vi inte se det. I vilket fall räckte dagarna till perfekt här i Kambodja då det fortfarande inte finns jättemycket att göra här och några dagar på varje ställe räcker definitivt. Vi vill även tillägga att vi under hela resan här känt oss trygga både på dagen och på kvällen. Folket tittar på oss men det är

mest av nyfikenhet.

/Kramar Jerker och Linda (Skrivet av Linda och Jerker)