Pannkaksklippor, glaciärer & världens längsta bussresa

Dag 13
Fredag 13/3
Då bar det ut på vägarna igen! Målet var Queenstown och första stopp var i Punakakili, som vi inte visste något om förutom att det låg på vägen från Nelson till Queenstown. Glatt överaskade blev vi av den otroligt fina kustväg vi körde på på väg neråt i landet. Nästan framme i Punakakili stannade vi vid en ”grotta” i en klippa som låg längst havet. Det var inget turiststopp som de annars är väldigt duktiga att ha längst vägarna här på Nya Zeeland. (Bruna skyltar med sevärdheter.) Men det var en rastplats längst vägen och vi såg en smal gång bland buskar, snår och palmer ner till vattnet. Vi tog lite kort och fortsatte fram till vandrarhemmet som vi anlände till någon gång mitt på dagen. Där fick vi veta att de i närheten hade några kända klippor i havet (Pancakerocks.) Utan några höga förväntningar åkte vi ändå dit för att kolla och fick se att det inte bara handlade om två klippor som såg ut som två pannkakor, vilket visade sig vara bådas förutfattade meningar om sevärdheten. Det var som ett helt landskap av otroligt fint formade klippor i olika formationer. Se bilder...

Sedan tänkte vi gå en kort vandringsled i närheten men när vi kollat klart på klipporna började det regna så vi gick bara en bit till en hängbro. (De har många hängbroar här på Nya Zeeland. Både för bilar och på vandringsleder.) Efter det var det tillbaks till vandrarhemmet för att i stort sett bara sova för att orka med morgondagens bilkörning. Vi har skrivit att det blir många tidiga mornar på resan men det blir likaså tidiga kvällar eftersom man oftast är väldigt trött på kvällen över all körning, nya intryck och fullspäckade scheman.

Dag 14
Lördag 14/3
Denna dag var målet Franz Josef, också det ett stopp på vägen men detta stopp såg vi fram emot och visste redan innan vad staden hade att erbjuda. Där finns nämligen en känd glaciär med samma namn som staden. Från Punakaili till Franz Josef gick det snabbare än vad vi trodde att köra så vi kom fram strax över kl 13.00 och 14.00 var det incheckning. Som tur är var vårt rum städat så vi kunde få vårt rum direkt. Efter vi lastat in alla väskor på rummet begav vi oss på glaciärvandring. Vi gick ca en timme i det landskap som den

smältande glaciären hade skapat. Flera vattenfall fanns på klippväggarna, en stor flod med glaciärvatten flöt längst med stigen och stora stenrösen låg överallt. Man fick inte gå ända fram utan stanna några hundra meter ifrån, men vi fick ändå fina bilder. På vägen tillbaka hade någon plockat upp en stor bit glaciäris ur floden som var häftig (och kall) att hålla i.

Dag 15
Söndag 15/3
Eftersom vi (framförallt Jerker) blev så fascinerad över glaciären dagen innan stannade vi till vid den andra glaciären på Nya Zeeland som ändå låg på vägen vi åkte på. ”Fox glacier” heter den och är aningen mindre än Franz Josef. Denna kom vi fram till på förmiddagen så det blev en förmiddagspromenad fram till den. Vägen dit var aningen tuffare än vägen till Franz Josef. Denna väg var kortare att gå men mot slutet var det en enorm lutning på stigen. En ordentlig morgonmotion blev det och definitivt värt det. Denna glaciär fick man komma lite närmare och det var vackert att se solen gå upp bakom glaciären.

Dessa två glaciärer som vi besökte är de enda glaciärerna i världen som har tagit sig in i regnskogsklimat. Båda kunde man även åka upp och se uppifrån och även landa på med helikoptrar men det var väldigt dyrt och vi som ska vidare till så många andra (billigare) länder vill gärna spara våra pengar till aktiviteter där. Och som vi också resonerade, ”snö och is har vi ju gått på hemma så det vet vi hur det känns” ;)

Efter många timmars bilkörande på ganska ointressanta vägar, men ändå med stopp var vi sent på efermiddagen framme i Queenstown. Ett stopp vi gjorde på vägen som ändå är värt att skriva om var ett ställe där de hade en liten sjö med helt klart och blått vatten. ”Blue

pools” kallades de. Väl framme i Queenstown gjorde vi inte mer den em/kvällen än att köpa lite mat (fryspizza) och matsäck till morgondagens utflykt. Pizzan åt vi på terrassen utanför vårt rum med utsikt över vackra berg.

Dag 16
Måndag 16/3
Denna dagen var alltså utflyktsdagen! Vi hade bokat en guidad busstur från Queenstown till Milford Sound för att sedan kryssa i den vackra fjorden vi hört så mycket bra om för att sedan på kvällen komma tillbaka med bussen till Queenstown. Redan när vi bokade flygen i Sverige på Killroy pratade de om hur vackert Milford Sound var och när vi (läs Linda) läst på om Nya Zeeland står det även där om Milford Sound som ett ”must do” på resan. Sharleen pratade även hon gott om Milford Sound innan vi ens kommit till Nya Zeeland. Så med dessa förhoppningar var Milford Sound helt enkelt ett ”must do” för oss på resan.

Som alla andra utflykter på Nya Zeeland var även detta väldigt dyrt. Duktig på att hitta bra och billiga deals som jag ändå måste medge att jag är, hittade jag en bra deal på detta till ett bättre pris. Så detta bokade vi redan i Nelson men nu var det alltså dax. Spända av förhoppningar åkte vi iväg med en fullastad buss med turister. Guiden pratade mycket om hur Nya Zeeland var uppbyggt och historier om olika byar osv vi åkte förbi. Jag hade inte sovit så bra natten innan så jag försökte sova lite på bussen vilket inte gick jättebra. Vi försökte även kolla på en serie på datorn men fick sluta då vi båda började må lite illa. De Nya Nyzeeländska vägarna är inte till för att koncentrera sig på annat än vägen.

Vi hade inte räknat med att bussen skulle stannade på så många platser som den gjorde innan vi kom fram. Men vår buss och massa andra bussar som var på väg till Millford stannade på massa turistställen för att bland annat titta på en sjö som hette ”mirrorlake” men vi såg då ingen spegeleffekt utan bara en vanligt och inte alls så fin sjö så vi tog inte ens några bilder. De övriga på bussen tog kort på minsta lilla blad på ett visset träd typ. Vi stannade också på en vägkrog/sovenirshop då vi innan vi gick in fick 5% rabatt (såå ”turistigt” var detta.)

Det enda stoppet vi tyckte var värt att stanna på och väldigt häftigt var ett ställe där man kunde fylla sina vattenflaskor med vatten från en rinnande flod. Vattnet var helt klart i flaskan och var 99,9% rent enligt busschaffören. Förmodligen var de det också eftersom det inte smakade någonting, det smakade till och med mindre än det vattnet man köper på flaska. Jerker skojjade och sade att vad roligt det hade vart om man kissade i floden högre upp och så står alla turister nedanför och fyller sina vattenflaskor med ”99,9%” rent ”gult” vatten ;)

Anyway..med alla meingslösa stopp var vi äntligen framme och solen stod högt på himlen, vilket vi inte trodde på morgonen då det var kallt och grått ute. Vi kunde hoppa på båten relativt snabbt och åkte iväg. Visst var det fint i forden, men eftersom vi hade skyhöga förväntningar på fjorden blev vi båda lite besvikna. Höjdpunkten var att få se sälar och vattenfall på nära håll, men annars var det som vilket båtutflykt som helst. Det var inte heller i flera fjordar som vi fick åka i utan upp på ena sidan och hem på andra sidan, med andra ord inte så mycket nytt att se. Båtresan varade i 1 och en halv timme medan bussresan dit tog 6h och hem 4h (inte lika många stopp då). På bussen hem mådde Jerker lite illa också. Så med tanke på all busstid känner iaf vi att de 1 och en halv timmarna i fjorden inte var värt de pengarna och tiden. Men hade vi inte åkt dit hade vi å andra sidan trott att vi missat något spektakulärt och vart besvikna över det.

På kvällen mådde vi båda lite illa efter en heldagsutflykt på gungande buss och båt samt att under den dagen levt på bröd och kakor. Inte heller det bästa... Efter ett sent Mc donaldsbesöks somnade vi båda helt utmattade.

Dag 17
Tisdag 17/3
Denna dag blev en ”ta det lugnt dag” efter gårdagens bravader. Sovmorgon och en titt nere på stan. Lunchen åt vi på ”Fergeburger” som är en känd hamburgeresturang som enbart finns här i Quenstown, så det var kö utanför med människor som ville prova den omtalade hamburgaren. Riktigt goda och stora var de också så där blev vi inte besvikna. Sedan när vi gått färdigt på stan tog vi det lugnt

på rummet. Jerker som fortfarande var trött efter gårdagen sov lite middag medan jag bloggade och målade naglarna. Efter den lilla pausen åkte vi till den biluthyrningsfirma (Ace) som vi hyrt bilen av. Det låg en här i Queenstown också. Anledningen till det var att vi tyckte att bromsarna hade börjat låtit konstigt. Smidigt och enklelt bytte vi bara bil till en annan likadan (Nissan Tiida) fast en vit och lite fulare som dessutom gått mycket mer mil än den vi tidigare hade. Men men, vi behöver inte vara oroliga för bromsarna iaf, så nu känns det säkert att åka vidare mot de två sista städerna i Nya Zeeland. Målet är Christchurch som vi ska flyga ifrån, men vi stannar en natt på vägen i Timaru.