Ett uttryck förutom ”bula” som snabbt sammanfattar Fiji är ett uttryck som de själva gärna använder och som står på många souvenirer från Fiji. ”Fijitime-no hurry no worry”. Så var det verkligen, man behövde inte stressa, allt sker i sin takt och allt behöver inte vara perfekt. Lite ovant för oss svenskar som allt för ofta stressar och är perfektionister men man kom ändå snabbt in i det. Dock kom man allt för ofta på sig själv med att kolla på klockan och undra varför det inte kom någon när man hade bokat in något någon viss tid osv. (Sedan handlade det inte om timmar av väntande utan bara några minuter hit och dit, vilket egentligen inte spelar någon roll.) Så lugnet som finns på Fiji tror jag handlar mycket om lokalbefolkningens syn på livet men också att det inte finns så mycket att göra, iaf inte på öarna. Det man gör är som jag skrev tidigare i något inlägg, vila, sola, bada, äta, sova lite om vartannat. :)

Turismen är Fijis största inkomstkälla och det märktes. Nästan alla vi träffade var väldigt trevliga och måna om att vi turister skulle ha det bra. På alla öar sjöng till exempel personalen på resorterna välkomstsånger och "hejdåsånger" när man kom eller skulle åka vidare.) Det var bara den sista ön vi kände att de som bodde på ön hade resorten för att få in pengar. Många av dem var inte intresserade av oss utan levde på sitt liv som vanligt, vilket de givetvis ska göra. Det var bara att det då kändes som att vi ibland var i vägen och att de uppgifter de gjorde för turisterna var bara för att få in pengar, inte för att de egentligen ville. Som massagen till exempel.. (Sedan var givetvis inte alla så, men vissa.)

Ändå var det inte jättemycket turister. Resorterna på öarna hade bara ett antal turister och det var aldrig så att man inte fick plats på stränderna osv och på utflykterna var det bara ett fåtal turister. Så inget på Fiji kändes ”turistigt”. Detta gjorde att allt kändes genuint och att man verkligen kunde slappna av och njuta av dessa paradisöar utan massa folk runtomkring en. De folk som var omkring en kom man istället närmare. Ville man lära känna nya människor var det lätt, samtidigt som man kunde välja att vara själva också eftersom öarna var så stora i jämförelse till antalet människor. (Skrivet av Linda)